Den globala ekonomiska och politiska krisen fördjupas allt mer. Vi får ofta höra att denna kris började med finanskraschen 2007/2008 eller till och med med Covid. Men dessa var bara de senaste episoderna. Hela den kapitalistiska världsekonomin har haltat sig fram i decennier. Och idag hotas USA:s hegemoni av Kinas framväxt.

Andra världskriget var den dödligaste konflikten i historien. Mellan 70 och 85 miljoner liv förlorades. 1945 lovade politikerna detta ”skulle aldrig mer ske”. Men här står vi igen. Med alla andra alternativ uttömda är vi tillbaka i samma situation med stigande tullar och global kapprustning precis som före de två tidigare världskrigen.

50 krig pågår runt om i världen just nu. Inga av dem har mer strategiska konsekvenser än de i Ukraina och Palestina. Och dessa krigsfronter blir alltmer sammankopplade. Med kärnvapenhot i bakgrunden är detta den farligaste tiden sedan 1945. Det har inte rått någon brist på larmsignaler.

Chefen för JP Morgan varnade i oktober förra året för att "Tredje världskriget redan har börjat". Den brittiske arméchefen, general Sir Roly Walker, förutspådde förra året att tredje världskriget inte skulle bryta ut på riktigt förrän 2027 (av en slump en vecka före en ny försvarsöversyn!). Den strategiska försvarsöversynen, som publicerades den 2 juni, bekräftade att Storbritannien ”redan var i krig” mot Ryssland i cyber-sfären, så militärutgifterna kommer att stiga till 2,5 % av BNP. Labourregeringen har lovat att de så småningom kommer att bli 5% för att nå de nya NATO-målen.

"Vapen inte smör"

Allt detta sker i en svår tid för de brittiska statsfinanserna. Med en redan massiv ränte kostnad (en kvarleva från bankräddningen 2008 och covid), och skattesatser högre än de någonsin har varit (förutom för de mega-rika) har de bara gett sig själva ett alternativ – ytterligare en attack mot arbetarklassen.

Överallt i världen har arbetare fått en allt mindre andel av den nationella "kakan" i årtionden. Ändå måste politikerna försöka att "bevara marknadens förtroende" och skära ner på sociala utgifter. Starmers Labourparti är inget undantag. Nedskärningar i Personlig Självständighetsersättning (PIP) för funktionshindrade kommer att spara 2,5 miljarder pund och en halvering av biståndsbudgeten till 2027 kommer att spara cirka 6 miljarder pund, vilket är dåliga nyheter för (till exempel) de i Afrika som står inför svält till följd av klimatförändringarna. Storbritannien är det sjätte rikaste landet i världen men kan inte ens ta hand om sina utsatta medborgare. Utöver det "möts 1 av 7 personer i Storbritannien av hunger och svårigheter" (Trussell, välgörenhetsorganisationen för “food banks”). Det är nu 10 miljoner människor, inklusive de 4,5 miljoner barn som lever i "Dickensiansk fattigdom" enligt barn-kommissionären. Samtidigt blir kapitalismens rika allt rikare överallt i världen och de mycket rika blir mega-rika, inklusive de inom vapenindustrin.

Vapenproduktion är bortkastad (icke produktiv) produktion i ekonomiska termer. Vapen kan inte ätas, och de skapar inte heller nytt värde. Om de säljs utomlands skapar de naturligtvis vinster för vapentillverkarna, men för kapitalismen som helhet representerar de ett totalt slöseri. Men i väntan på ett större krig finner våra härskare alltid pengar till upprustning. Vi har nått den punkten nu. Det är samma gamla val av "vapen, inte smör" som Göring presenterade 1936 när nazisterna startade sin fyraårsplan för krig. Enligt Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI):

Uppskattade globala militära utgifter steg för tionde året i rad 2024, till 2,7 biljoner dollar, drivet av kriget mellan Ryssland och Ukraina och andra väpnade konflikter och geopolitiska spänningar. Ökningen på 9,4 procent av de totala militärutgifterna under 2024 drev upp de uppskattade globala utgifterna till den högsta nivån som SIPRI registrerat.

2025 SIPRI Yearbook

Medan USA fortfarande är det land som spenderar mest på militären i världen (997 miljarder dollar 2024) och 3,2 gånger större än andraplacerade Kina, har Ukrainakriget åstadkommit en massiv helomvändning i Tyskland. Inte bara har Merz-regeringen i princip gått med på siffran 5% av BNP, utan hävdar till och med att en upprustning kommer att återuppliva den krisande tyska ekonomin. På kort sikt kan han ha rätt. Rheinmetall AG som försörjde den tyska regeringen i två världskrig har tredubblat sitt börsvärde som ett resultat. De är inte ensamma. Vapentillverkare över hela världen gnuggar sina händer. Men Merz har gått längre och hänvisar till det ryska hotet mot Europa, och han kräver nu obligatorisk militärtjänst för unga tyskar.

Storbritannien, i egenskap av en ö som inte framgångsrikt invaderats på ett årtusende, är relativt sett säkrare, men Starmer uppgav att den senaste "försvars"-översynen inte bara handlade om hur "man överlever i denna nya värld utan också att leda". Detta innebär militära äventyr över hela världen (under paraplyet för amerikanska imperialistiska mål). Se bara var "brittisk styrka" har synts mest under de senaste tre åren – stöd till israeliska och amerikanska attacker i Iran från RAF-basen i Akrotiri (Cypern), och skickat fartyg till Röda havet för att stödja den amerikanska flottan med att stoppa Houthiers försök att störa sjöfarten i solidaritet med Gazaborna. Och det är inte allt. Vid BAE Systems-varvet i Glasgow lovade Starmer att bygga så många som 12 nya atom-drivna ubåtar för att utöka kärnvapenprogrammet (med hjälp från USA).

Repression och motstånd

En del av driften mot krig utgörs av att krossa oppositionen mot det på hemmaplan. Detta kan redan ses i Ukraina, Ryssland och Israel, men statliga åtgärder mot anti-krig dissidenter behöver inte vänta tills krig börjat, vilket Trump demonstrerar i USA. I Storbritannien har dom statliga åtgärderna hittills antagit ett inslag av fars. Förbudet mot Palestine Action (som inte har dödat någon eller förstört någon byggnad) som en terroristorganisation efter att de tagit sig in på en RAF-bas och spray-målat stridsflygplan (precis som de tidigare hade gjort med Elbits vapenfabriker) är ett tecken på vad som väntar. Och det är inget skämt. Människor som fredligt demonstrerade mot förbudet utan att nödvändigtvis stödja Palestine Actions politik arresterades också. Och kanske inte heller det tröstande ljudet från "Online Safety Act" är helt vad det verkar som eftersom delning av videor med polisbrutalitet nu kan blockeras som "våldsamt innehåll".

Sådana handlingar är den spetsiga änden av en väldigt grov kil. När ett fullskaligt krig bryter ut kommer repressionen och förtrycket att öka. Alla som motsätter sig denna drift mot imperialistiskt krig måste börja organisera sig inom arbetarklassen nu innan det är för sent. Världens arbetarklass är den enda klass som har ett gemensamt intresse av att sätta stopp för inte bara kriget, utan även det system som orsakar det.

Kapitalistklassen upprätthåller sin exploaterande position över oss på många sätt, alla baserade på en "söndra och härska"-politik för att bryta upp vårt enda vapen – vår kollektiva styrka. När de inte reducerar oss till isolerade individer på arbetsplatsen genom noll timmarskontrakt eller falsk "egenföretagare"-status, utnyttjar de våra olika "identiteter". De kapitalistiska bedragarna från både vänster och höger spelar på skillnader i ras, kön, religiöst ursprung eller medborgarskaps status för att undergräva vår gemensamma sak. Dessutom spelar de alltid ut det nationalistiska kortet för att splittra löntagare som delar samma intressen världen över. Man måste kämpa för "sitt land", säger de till oss. Men vad är detta land, annat än det territorium där en eller annan uppsättning bossar utnyttjar oss? Som Marx för länge sedan noterade: "Arbetare har inget land, man kan inte ta från dem vad de inte har".

I detta sammanhang hyllar vi dem som har vägrat att delta i imperialistisk slakt i Ryssland, Ukraina, Israel och Gaza. Än mer, kan vi bara prisa modet hos dem som har gått längre och öppet vidtagit åtgärder för att uppvigla till desertering från krigsfronterna. De unga värnpliktiga i Israel som vägra att inkallas till IDF eftersom de inte vill begå "folkmord" eller de som ursprungligen stred tills de upptäckte vad det verkligen innebar och nu står inför fängelsedom. Modiga är också de palestinier i Gaza som har demonstrerat mot den katastrof som Hamas har orsakat dem. Vi hyllar också de underjordiska oppositionella i Ukraina och Ryssland som skickar ut information om vad som verkligen händer, och de som offentligt har demonstrerat mot slakten på alla fronter. Dessa fördöms naturligtvis som "förrädare" av makthavarna.

Behovet av en internationell politisk organisation

Hur beundransvärda de än är, måste vi gå bortom protester och små gruppers handlingar. För miljontals människor runt om i världen är kapitalistisk fred knappast mer uthärdlig än kapitalistiskt krig.

Vad vi behöver göra är att förändra systemet innan det förgör oss alla. Om inte de olika motstånden mot krig blir mer allmänna strider mot det system som orsakar det, kommer ingenting att förändras. Om vi ska skapa grunden för en hållbar existens måste en ny internationell och internationalistisk organisation uppstå ur motståndet mot krig och dess konsekvenser. Efter år av arbetarklassens reträtt kommer detta inte att bli lätt, men det finns redan tecken på att många har fått nog av sjunkande löner och försämrade arbetsvillkor.

Vissa internationalister, inklusive vi själva, har redan samlats i "No War but the Class War" (NWBCW)-grupper runt om i världen. Detta är inte en ny international – vilket bara kommer att uppstå ur mer omfattande strider – utan det är en plats för internationalistiska arbetare att samarbeta. De delar inte bara information och råd, utan de anslutna kommittéerna försöker delta i olika former av klassmotstånd mot alla befintliga stater och deras strävan att dra oss in i ett nytt krig. Deras vägledande principer är:

• Mot kapitalism, imperialism och alla former av nationalism. Inget stöd till något nationellt kapital, ”mindre onda” stater eller nya stater i bildande.
• För ett samhälle där stat, lönearbete, privategendom, pengar och produktion för profit är ersatt med en värld av fritt associerade producenter.
• Mot de ekonomiska och politiska attacker som det nuvarande och kommande krig kommer att utsätta arbetarklassen för.
• För arbetarklassens självständiga kamp, för bildandet av självständiga strejkkommittéer, stormöten och arbetarråd.
• Mot förtryck och exploatering, för arbetarklassens enhet och genuina internationalister samlas.

Varför inte kontakta oss så kan vi sätta er i kontakt med närmaste kommitté? Eller ännu bättre, bilda en själva och delta i kampen! Vi har en värld att rädda.

Ovanstående artikel är hämtad från den aktuella upplagan (nr 72) av Aurora, bulletin från Communist Workers’ Organisation.