Storbritanniens problem är inte unika. Sedan efterkrigstidens högkonjunktur tog slut på 1970-talet står varje stat i världen inför konsekvenserna av ”avtagande tillväxt” (alias profitkvot). Arbetarnas andel av nationalinkomsten i alla rika länder har minskat i över fyra decennier. Tjänster som den nationella hälsovården (NHS), skolbudgetar, sociala förmåner och pensioner – som alla finansieras genom avdrag från arbetarnas löner – har alla drabbats av nedskärningar. Finans-kapitalistiska företag som spekulerar på de internationella marknaderna styr försörjningsföretagen, vilket innebär att vi får högre räkningar samtidigt som floder och kuster förorenas av avloppsvatten. Men man skulle kunna tro att det bara är ”Storbritannien som är sönder” om man lyssnade på lögnerna från grupper som Reform eller UKIP. För dem är orsaken enkel – allt är invandrarnas och asylsökandenas fel. En enkel ”lösning” som vilken idiot som helst kan förstå. Och de gör oss inte besvikna.

Den våldsamma, rasistiska, anti-islamiska och invandrarfientliga högern, som vann mark bland ”Little Englanders” i Brexit-omröstningen, banade väg för att Tommy Robinsons EDL (English Defence League) skulle omvandlas till Unite the Kingdom. Tack vare enkel mobilisering via ”sociala” medier, för att inte tala om omfattande ekonomiskt stöd och offentligt stöd från plutokrater som Elon Musk, avser Robinson och hans anhängare att upprepa sin mobilisering från mars, då tiotusentals ”högerextrema aktivister” samlades i centrala London den 16 maj. Detta är en provokation. Normalt är det den dag då palestinierna håller sin traditionella protest mot grundandet av den israeliska staten och palestiniernas förlust av sitt land 1948, Nakba-dagen (katastrofdagen). I år har dock Metropolitan-polisen inte svarat på deras årliga lagliga ansökan om att få marschera. Istället har de gett klartecken för Robinson och hans anhängare att få fritt spelrum i centrala London.

Många välmenande ”antifascister” och de som tror att systemet går att reformera förbereder sig redan för en upprepning av den stora demonstrationen mot extremhögern som hölls i London i mars. Som historien visar räcker det inte att bara motsätta sig de rasistiska extrem-högerkrafterna, utan man måste också bekämpa det system som föder dem. Kapitalismen och kapitalisterna är inte bundna till något specifikt politiskt system – de kan byta från demokrati till diktatur efter behag (som skedde i Tyskland och Italien och på många andra platser mellan krigen). Det som bäst passar dem för att kontrollera arbetarklassen.

Vår kamp riktar sig mot kapitalismen, imperialismen och alla nationella sidor i dagens krig, oavsett var de utspelar sig. Vi står varken på Ukrainas eller Rysslands sida; vi fördömer den amerikanska imperialismens militära aggression mot Iran, men det innebär inte att vi stöder den iranska staten. Vi stöder inte heller de sionistiska expansionistiska massakrerna i Gaza, på Västbanken och i Libanon. Det är krisen i det kapitalistiska systemet självt som för med sig fattigdom, enorm ojämlikhet och barbariska krig. Det är dags att sätta stopp för det.

Ovanstående artikel är hämtad från det senaste numret (nr 75) av Aurora, flygskrift från Communist Workers’ Organisation.