COP 28 är bara några månader bort men utan en skugga av tvivel kommer det inte att leda till något annat än ihåliga löften och vaga paroller om förändring, vilket fortsätter det historiska misslyckandet från tidigare konferenser.

Den 6 juli 2023 nådde den globala genomsnittliga yttemperaturen 17,08°C, vilket gör den till den varmaste julidagen som någonsin registrerats. Men rekordet slogs inte bara på en enda dag; nästan hela juli månad var varmare än det tidigare rekordet på 16,8°C – vilket gör juli till världens hetaste månad någonsin. Baserat på nuvarande trender beräknas den globala temperaturen komma att överskrida 1,5⁰C-gränsen till 2027, över vilken miljontals fler riskerar att drabbas av dödliga värmeböljor och hungersnöd. Kapitalismens enda drivkraft är att öka sina profiter så snabbt som möjligt och all död och elände som detta medför är helt enkelt bara affärskostnader. De vaga förhoppningar som uttryckts vid dessa konferenser har inga svar på det faktum att, som visats gång på gång, våra små liv inte betyder något gentemot kapitalexpansionen.

Ännu mer skrämmande under denna rekordslående sommarperiod var havsytans temperaturer. Den 4 augusti nådde havsytans temperaturer upp till 20,96°C, vilket slog det tidigare rekordet från 2016. En sådan aldrig tidigare skådad ökning har inte setts i modern tid; ändå kommer detta nyfunna rekord sannolikt att överträffas lika lätt nästa år, och varje följande år så länge som det kapitalistiska produktionssättet fortsätter att driva business-as-usual.

En katastrof för mänskligheten och naturen

En höjning av havstemperaturen med 1°C skulle orsaka en höjning av havsnivån med 2,3 meter, vilket innebär att miljontals ytterligare riskerar att fördrivas från sina hem. Och redan i nuläget förutspås 1,2 miljarder människor tvingas migrera fram till 2050 på grund av klimatförändringar och naturkatastrofer. Enbart översvämningar har stått för över 5 600 dödsfall bara inom EU under de senaste 40 åren, och översvämningarna kommer att fortsätta på grund av den effekt ökningar av havsytans temperatur har i form av ökande nederbörd och stormar. Detta är dock bara början på den katastrof som mänskligheten står inför. Uppskattningar tyder på att 1,81 miljarder människor världen över för närvarande riskerar översvämning.

Och klimatkrisen påverkar inte bara det mänskliga samhället, naturen omkring oss som vi är beroende av och som är beroende av oss står inför en enorm fara. En annan studie visade att stigande havsnivåer kan göra att över 10 000 öar rika på biologisk mångfald blir översvämmade. Många av dessa öar innehåller mycket av världens växter och vilda djur sett i proportion till den yta de tar upp. Till exempel står Frankrikes utomeuropeiska territorier för endast 0,08 % av jordens yta men innehåller 1,4 % av växterna, 3 % av blötdjuren, 2 % av fiskarna, 0,6 % av fåglarna, etc. Dessa öar är oersättliga, men är ändå alla i riskzonen i och med klimatkrisen som kapitalismen inte kommer att tillåta att bekämpas; natur och djurliv, inte bara på dessa öar utan runt om i världen, precis som vi, är i stor fara.

Vi kan skriva spaltmeter som talar om värmeböljorna som orsakade enorma problem och nedstängningarna i Iran i år, de uppskattningsvis 2 miljoner dödsfallen globalt på grund av extremt väder under de senaste 50 åren, de ökade skogsbränderna i delar av USA, Kanada, Europa och Asien som orsakar ytterligare förstörelse för både mänskligheten och naturen, de möjliga miljoner arter som alla kommer att dö ut under de kommande decennierna, och så vidare. Denna oändliga lista är bara ett bevis på den fara som planeten befinner sig i. Om dessa trender fortsätter – och vi vet alla att de kommer att göra det med kapitalismens inneboende tendenser att sätta vinst framför allt – kommer situationen bara att bli värre.

Arbetarklassen i stormens centrum

Tro inte att alla kommer att lida lika; den härskande klassen har medel att undkomma det värsta av denna kris. De som kommer att bära den fulla bördan av den ekologiska krisen är inga mindre än arbetarklassen och de fattiga på landsbygden. Men om den outhärdliga tyngden av ett sådant system och dess konsekvenser ligger tungt ovanpå våra axlar, så gör också vår makt att förändra det. Det är hög tid att kasta av oss dessa bojor och överlämna detta system till historiens sophög, att slå in på en ny väg mot ett samhälle där mänskligheten verkligen har försonat sitt förhållande till naturen och andra människor, ett kommunistiskt samhälle.

Ovanstående artikel är hämtad från det aktuella numret (nr 64) av Aurora, bulletin för Communist Workers' Organisation (CWO)