Anfallet från Hamas militära enheter som invaderade två militärbaser och olika israeliska samhällen, dödade soldater och civila samt tog gisslan, har utlöst det förutsägbara svaret från den israeliska härskande klassen: mördandet av civila palestinier genom bombmattor (inklusive sjukhus), skärpt belägring av enklaven (vilken varit i kraft sedan 2007), genom avstängning av ström, vatten, mat och bränsle. Detta representerar en typ av medeltida belägring som syftar till svält, sjukdom och död för de 2,3 miljoner som bor i Gaza. Civila som beordrats att flytta söderut har fått sina konvojer bombade. Gazaborna är alla ättlingar till palestinierna som fördrevs ur sina hem under vapenhot av sionistiska bosättare 1948. Den israeliska härskande klassen verkar nu försöka fördriva dem till Egypten som den permanenta lösningen på Gaza-problemet. Med andra ord, mer etnisk rensning. Det vi ser idag är hur grymheterna från Hamas militära enheter besvarades av ytterligare grymheter från den israeliska kapitalistklassen. Allt detta är en fortsättning på vad imperialismen har gjort i Afghanistan, Irak, Syrien, Ukraina och på andra håll. Dessa katastrofer är alla produkter av den globala imperialistiska maktkampen som kapitalismens nuvarande ekonomiska kris har intensifierat.

Varken Israel eller Hamas

Hamas är en pjäs på det imperialistiska schackbrädet, men det är också Israel. Hamas sponsrades och stöddes tidigare av Israel själva, tillsammans med USA, för att undergräva förhandlingarna om en uppgörelse och hålla konflikten kokande medan palestinsk mark stals och bosättningar och utposter byggdes på den. Idag finansieras Hamas av Qatar med 30 miljoner dollar i månaden och förses med bränsle motsvarande 7 miljoner dollar, samtidigt som de får militärt stöd från Iran, som numera är en del av det Ryss-Kinesiska blocket. Israel grundades som ett resultat av de Allierades imperialisms seger i andra världskriget och stöddes till en början av både Sovjetunionen och USA, men i och med utbrottet av kalla kriget blev det den västerländska imperialismens massivt finansierade och beväpnade utpost i Mellanöstern. Hamas angrepp var kopplad till USA-imperialismens senaste initiativ, särskilt dess försök att normalisera relationerna mellan Israel och vissa arabstater under de så kallade Abraham-avtalen. Detta ledde till ett närmande mellan Israel och Saudiarabien och Hamas angrepp var avsett att kasta käppar i hjulen för denna process. Ryssland och Kina har båda utfärdat stödförklaringar till palestinierna medan USA har flyttat sin flotta med två hangarfartyg för att skydda Israel från ett större krig. Kriget är helt klart ett uttryck för imperialistiska konflikter och banar liksom kriget i Ukraina vägen för ett bredare globalt krig. Den massiva amerikanska militäruppbyggnaden i Mellanöstern och hoten mot Iran är bara de senaste indikationerna på detta.

Kriget har som vanligt utlöst en orgie i nationalism som kräver stöd till antingen det palestinska folket eller det israeliska folket. Sanningen är att det inte finns något sådant som det palestinska folket eller det israeliska folket. Alla nationer är indelade i klasser och allt tal om det palestinska eller israeliska folket betyder egentligen de palestinska eller israeliska kapitalistklassernas statsapparater. Arbetarklassen har inget intressen i att stödja sina utsugare i någon av staterna, vilket de bittra klasskamperna i både Palestina och Israel visar. I juli förekom ekonomiska protester mot Hamas-regeringen i Gaza, som Hamas krossade, och i Israel strejkade flygplatsarbetare och offentliganställda arbetare tidigare i år, och det förekom enorma protester mot Netanyahus rättsliga reformer. Nu driver nationalismens gift arbetare i armarna på sina utsugare under nationens flagga vilket låter dem ledas in i slakthuset. Där dör vi för våra förtryckares profit och vinstutdelningar. Vi ser detta i Ukraina och nu återigen i Palestina. All solidaritet eller förbrödring på grundval av klass förhindras. Men klassolidaritet är den enda vägen framåt i Palestina, i Ukraina och över hela världen.

Ingen lösning inom kapitalismen

Socialdemokraterna, stalinisterna, maoisterna, trotskisterna och till och med delar av anarkismen uppmanar oss att stödja den ena eller den andra sidan i namnet av ”anti imperialism” eller "det mindre onda". Men båda sidor är brickor i en bredare imperialistisk konflikt. Endast avskaffandet av kapitalismen och dess produkt, imperialismen, kan ge en lösning på detta problem. Oavsett vilka fina ord våra härskare använder för att dölja det verkliga syftet med sina krig, är de alla imperialistiska krig för att dela upp bytet från exploateringen av oss. De är följaktligen krig mot arbetarklassen och idag hotar de att suga oss alla in i det globala krigets malström. Vänsterflygeln av kapitalets politiska apparat säljer idéer om en tvåstatslösning eller en enda sekulär stat med lika rättigheter för alla. Allt det här är en dröm. Så länge kapitalism och imperialism dominerar planeten kommer konflikten att fortsätta.

Trots hindren, så är klass-solidaritet mellan alla sektorer av arbetarklassen oavsett nationellt ursprung den enda vägen ut ur det uppsving av krig som våra härskare redan påtvingar oss och som är ett förspel till ett värre inferno som skulle uppsluka världen helt och hållet. Detta i sig är grunden för den globala arbetarklassens kamp för ett nytt produktionssystem där vi slutar slåss mot varandra, avskaffar nationella gränser och börjar producera kollektivt för mänskliga behov istället för profit.

Det enda alternativet till kapitalistiska krig är att arbetare mobiliserar sig på alla sidor för att förbrödra sig med sina löne-arbetande kamrater på den motsatta sidan. Nej till kapitalistiska krig, nej till nationalism. Inget krig utom klasskriget!

Ovanstående artikel är hämtad från den aktuella upplagan (nr 65) av Aurora, bulletin från Communist Workers Organisation.