Sällsynta jordartsmagneter drar isär världen

Det pågår nu en kapplöpning bland världsmakterna om tidigare inte så kända metaller som kallas sällsynta jordartsmetaller och som är avgörande för dagens teknik, inklusive militär sådan. Kina är ledande i den globala produktionen av sällsynta jordartsmetaller och nu försöker USA och resten av världen komma ikapp. Men vad är sällsynta jordartsmetaller?

Sällsynta jordartsmetaller: Vad är de och vad är de bra för?

De 17 sällsynta jordartsmetallerna (REE) är metaller med liknande kemiska egenskaper. Mer exakt är de 15 lantanider - lantan, cerium, praseodym, neodym, prometium, samarium, europium, gadolinium, terbium, dysprosium, holmium, erbium, thulium, ytterbium och lutetium - till vilka skandium och yttrium tillsätts på grund av att de delar liknande egenskaper. Det tog lång tid att lyckas isolera dem alla just på grund av hur lika de är.

REE är nödvändiga för produktion av många tekniska varor. De har användbara optiska egenskaper. Om du läser detta på en skärm genereras det gröna ljuset från din skärm med hjälp av terbium, medan det röda ljuset produceras av en kombination av europium och yttrium. Ett annat exempel är erbium. Det infraröda ljus som erbium producerar kan skicka signaler via optiska fibrer kilometervis, vilket är anledningen till att de flesta optiska fiberapplikationer runt om i världen använder signalförstärkare gjorda med det. Fiberoptiska kablar är ryggraden i den moderna telekommunikationen. De kan till och med hjälpa till att navigera längs de arktiska sjövägarna.⁽¹⁾ De kommer utan tvivel att bli måltavlor i ett framtida krig.⁽²⁾

De magnetiska egenskaperna hos REE är kanske de viktigaste. REE kan användas för att producera sällsynta jordartsmagneter, kraftfulla permanentmagneter (där magnetfältet genereras av själva materialets inre struktur) vilka är nödvändiga för miniatyriseringen av tekniken. De första magneterna som använde de sällsynta jordartsmetallerna neodym och skandium utvecklades 1982 och har revolutionerat tekniken allt sedan dess. De små motorerna som driver datorers hårddiskar och mini-högtalarna i mobiltelefoner och bärbara datorer är beroende av sällsynta jordartsmagneter. Neodymmagneter, den mest använda typen av sällsynta jordartsmagneter, används för MR-skannrar och mikrovågsugnar. Magneter av sällsynta jordartsmetaller behövs för vindkraftverk och elbils-motorer. Elbilar utan permanentmagneter kräver större batterier och vindkraftverk utan dem kräver mer underhåll ute till havs. Vindkraftverk utan dem behöver mycket växlar och är därför mer benägna att gå sönder.

REE har även viktiga militära tillämpningsområden. Till exempel används terbium för marina sonarsystem, lätta aluminium-skandiumlegeringar används till flygkomponenter, yttrium används i jetmotorer och ytterbium används i flares. (lockbete för värmesökande robotar) Det amerikanska försvarsdepartementet står bakom USA:s nuvarande försök att diversifiera sina försörjningskällor.

Allt detta borde göra klart varför det finns en imperialistisk dragkamp för att få tag på sällsynta jordartsmetaller, med Kina i klar ledning. År 2020 producerade Kina 80% av alla neodymmagneter i världen.

Kinas monopol

En sällsynt jordartsmineral innehåller en eller flera sällsynta jordartsmetaller som viktiga metallbeståndsdelar. I motsats till vad namnet antyder finns sällsynta jordartsmetaller relativt rikligt i jordskorpan. De finns dock inte i höga koncentrationer, utan är utspridda i små mängder över stora områden, vilket gör dem "sällsynta". För närvarande är deras utvinning endast kommersiellt lönsam vid koncentrationer på cirka 2% per ton gråberg. Även om sällsynta jordartsmetaller finns över hela världen har inget land exploaterat dem så som Kina. Deng Xiaoping ska ha sagt att "Mellanöstern har olja, Kina har sällsynta jordartsmetaller". Sedan 1990-talet har Kina blivit dominerande inom produktion av sällsynta jordartsmetalloxider (REE-oxider) , från vilka sällsynta jordartsmetaller kan utvinnas. Kina stod för nästan 70% av produktionen av sällsynta jordartsmetaller 2024, en ökning från 58% 2021.⁽³⁾ Bayan Obo-gruvan i nordöstra Kina stod för 50% av den globala produktionen 2023.

Kina har en tredjedel av världens uppskattade reserver av sällsynta jordartsmetaller. Brasilien, Ryssland, Indien, Australien, Myanmar, Malaysia, Kanada, Kazakstan, Nigeria, Madagaskar och Grönland har också fyndigheter. Grönlands reserver förklarar delvis Kinas försök att få in en fot där, liksom Trumps nyligen uttalade hot om att USA skulle få Grönland "på ett eller annat sätt"⁽⁴⁾ , Nordkorea tros också ha enorma reserver.

Men även om det finns REE fyndigheter på andra håll än i Kina är det i stort sett olönsamt att bryta dem. Detta beror till stor del på Kinas monopol, men det förklarar naturligtvis inte hur detta monopol kom till och är därför ett otillräckligt svar. En del av anledningen är att äganderätten till marken inte utgör ett hinder för att kapital investeras i gruvdrift på samma sätt som i andra länder. Kapitalisten behöver inte bekymra sig om att en del av profiten går till den privata jordägaren i form av jordränta. I Kina äger staten alla mineraltillgångar, oavsett markägande. Låt oss vara tydliga, det finns inget socialistiskt i detta, även ens om det skulle innebära en fullständig nationalisering av jorden. Det kapitalistiska produktionssättet karakteriseras av att arbetarna skiljs från produktionsförhållandena, d.v.s. från produktionsmedlen och jorden. Som Marx påpekade, förblir denna skilsmässa mellan arbetarna och jorden "fullständigt uppfylld om den blir statsegendom"⁽⁵⁾. Det var därför Lenin betraktade nationaliseringen av jorden som en rent "borgerligt demokratisk åtgärd"⁽⁶⁾. Den kinesiska staten utnyttjade detta och gjorde allt den kunde för att utveckla brytning av sällsynta jordartsmetaller genom att tilldela mark som den ville, samtidigt som man tillhandahöll billig energi och subventionerade öppnandet av nya gruvor. Den inhemska marknaden skyddades från utländsk konkurrens och utvinningen var begränsad till kinesiska företag.

Kina utvecklade denna produktionsgren utan hänsyn till de farliga arbetsförhållandena eller miljöpåverkan. Sällsynta jordartsmetaller innehåller ofta radioaktiva grundämnen som torium och uran, och för att separera dem krävs en hel del giftiga kemikalier och hundratals kubikmeter vatten som blir förorenade av dessa kemikalier. Att separera REE från varandra är också svårt med tanke på deras liknande egenskaper. Faktum är att det största problemet med REE inte är så mycket att bryta dem som det faktum att REE måste separeras från oxiderna, raffineras och smidas till legeringar i en mycket specialiserad process i flera steg, innan de kan användas för att producera sällsynta jordartsmagneter. Kina har etablerat en kontrollerande position i varje steg av denna process, genom sin statligt subventionerade långsiktiga industristrategi. Den främsta anledningen till att Kina ligger före sina konkurrenter är därför inte så mycket på grund av sina stora reserver, även om detta utan tvekan är en viktig faktor, utan på grund av dess monopol på bearbetningen av REE. Som vi tidigare noterat är sällsynta jordartsmetaller inte sällsynta, men det är ovanligt att hitta dem i ren form. Den verkligt "sällsynta" delen är därför infrastrukturen för att bearbeta dem. År 2023 bearbetade Kina 87% av REE (jämfört med 2% bearbetade EU 2%) och raffinerade 91%. 94% av sällsynta jordartsmetaller tillverkas i Kina.⁽⁷⁾ Bearbetning, lagring och transport är för dyra för att kunna konkurrera med Kina.

Förr dominerades produktionen av sällsynta jordartsmetaller, inklusive hela förädlingskedjan, av USA. Mellan 1965 och 1995 levererade Mountain Pass-gruvan i Kalifornien det mesta av världens sällsynta jordartsmetaller. 1995 förvärvade det kinesiska företaget Zhong Ke San Huan- Magnequench, det amerikanska företag som kontrollerade all bearbetning, och fem år senare flyttade man sina produktionsanläggningar i Indiana till Tianjin, öster om Peking. Efter ett utsläpp av giftigt avfall stängdes Mountain Pass 2002 och öppnades inte igen till följd av konkurrens från kinesiska leverantörer. När USA drog sig tillbaka från produktionen av sällsynta jordartsmetaller ökade Kinas produktion från 80 000 ton 2002 till 120 000 ton 2006. Här ingår inte den illegala produktionen som tros stå för 20 till 40 procent av den totala produktionen. Som jämförelse kan nämnas att USA upphörde med produktionen 2003 och övriga länder inte översteg 1 000 ton per år.⁽⁸⁾

Brådskan att komma ikapp

Sedan dess har Kinas konkurrenter försökt komma ikapp – eller komma ikapp igen. Detta har visat sig vara svårt. Icke-kinesisk produktion av REE-oxider ökade med nästan fyra gånger till 90 000 ton mellan 2015 och 2022. Men samtidigt har produktionen av sällsynta jordartsmetaller i Kina fördubblats från 105 000 ton till 210 000 ton 2022. Kina försöker motverka konkurrens och behålla sitt monopol genom att säkra sällsynta jordartsmetallfyndigheter utanför sina gränser och skydda den immateriella egendomen kring bearbetning och förädling.⁽⁹⁾ Dessutom är Kinas reserver, även om de uppskattas till 44 miljoner ton, i slutändan ändliga. Den ökade globala efterfrågan på sällsynta jordartsmetaller driver också Kina att hitta fyndigheter utanför sina gränser. Sedan början av 2010-talet har den kinesiska staten försökt hålla den officiella produktionen på mellan 100 000 och 120 000 ton per år och samla industrin, som dittills varit mycket fragmenterad, kring stora företag i syfte att minska den illegala utvinningen.

Som ett resultat av detta blev Kina en nettoimportör av oraffinerade sällsynta jordartsmetaller 2018. De råa eller mindre raffinerade malmerna kommer från Myanmar, Vietnam, Afrika och Australien - det senare via Malaysia där australiska sällsynta jordartsföretag som Lynas Corporation har inrättat raffineringsverksamhet. Malaysia producerar självt 8% av sällsynta jordartsmetaller i världen från och med 2024. Malaysia verkar förstå vikten av bearbetning och raffinering framför ren utvinning och sa 2023 att man skulle undersöka ett förbud mot export av sällsynta jordartsmetaller för att utveckla raffinering inom landet. Kina har samarbetat med flera afrikanska regeringar för att säkra sällsynta jordartsmetaller, bland andra strategiska råvaror, i ett sammanhang där fransk och amerikansk närvaro på kontinenten minskar.⁽¹⁰⁾

För att säkra dessa nya importer tecknade den kinesiska jätten Shenghe Resources Holding 2015 ett kontrakt för REE-oxider med Tantalus Rare Earths, ett tyskt gruvföretag som är verksamt på Madagaskar. Och 2016 blev Shenghe den största aktieägaren i det australiensiska företaget Greenland Minerals (nu Energy Transition Minerals) och undertecknade ett avtal om att säkra hela produktionen av REE-oxider från Grönlands Kvanefjeld-gruva (den kinesiska staten är Shenghes största aktieägare). År 2021 stoppade dock Grönland detta projekt, utan tvekan på grund av påtryckningar från USA.⁽¹¹⁾

USA är inte ensamt om att göra det svårt för Kina. Myanmars andel av den globala produktionen av sällsynta jordartsmetaller ökade från 0,2 % till 14 % från 2015 till 2023. Kina får cirka 40 procent av sina sällsynta jordartsmetaller från delstaten Kachin i norra Myanmar. Men i oktober 2024 tog Kachins självständighetsarmé kontroll över regionens gruvdrift och stoppade transporterna av insatsvaror som behövs för brytning av sällsynta jordartsmetaller och exporten av mineralerna tillbaka till Kina.⁽¹²⁾

När det gäller Australien står landet för 3% av världens produktion av sällsynta jordartsmetaller från och med 2024. Lynas äger Australiens Mount Weld-gruva och har fått stöd av den japanska regeringen sedan 2010. Samma år, efter att den japanska flottan stoppat en kinesisk trålare utanför de omtvistade Senkaku/Diaoyu-öarna, stoppade Kina leveranserna av sällsynta jordartsmetaller till Japan, dock utan att erkänna detta offentligt. Det året minskade Kina sina exportkvoter till 30 000 ton per år. Sedan 2005 har Kina infört exportkvoter för sällsynta jordartsmetaller. Incidenten sporrade Kinas konkurrenter att minska sitt beroende av Kina. Utöver denna incident hade Kina, som tidigare nämnts, reserverat brytning av sällsynta jordartsmetaller för kinesiska företag, vilket bryter mot WTO:s regler (Kina gick med i WTO 2001). USA, tillsammans med EU och Japan, tog fallet till WTO, som dömde till Kinas nackdel 2014, vilket ledde till att exportkvoterna upphävdes 2015, men då hade Kina redan utnyttjat sin fördel. Amerikanska och japanska förädlingsföretag hade etablerat sig i Kina för att undvika brist och att behöva betala högre priser, och hade bildat partnerskap med kinesiska företag, bland annat inom mycket specialiserade verksamheter som magnettillverkning. Detta resulterade i en tekniköverföring till kinesiska företag.

Under 2023 införde Kina begränsningar av transporter av germanium och gallium (som inte är sällsynta jordartsmetaller men ändå är strategiska resurser), som behövs för chip och militär kommunikation. I december 2024 meddelade Kina att man också begränsar exporten av strategiska metaller som inte är sällsynta jordartsmetaller, t.ex. antimon (som används i bilbatterier, solpaneler, smartphones, kärnvapen, pansarbrytande ammunition, infraröda sensorer, mörkerseendeglasögon och precisionsoptik) som svar på USA:s växande handelsrestriktioner och tullar på kinesiska produkter som halvledare. "USA, däremot, har inte brutit någon säljbar antimon sedan 1997".⁽¹³⁾ I februari 2025 tillkännagav Kina också restriktioner för export av volfram, indium, vismut, tellur och molybden (ingen av dem är sällsynta jordartsmetaller), som används för militära och gröna energilösningar.⁽¹⁴⁾ Genom att begränsa exporten, och därmed tillgången på världsmarknaden, riskerar Kina emellertid att gynna sina konkurrenter på lång sikt, av den anledning att utnyttjandet av de stigande världsmarknadspriserna skulle kunna göra det mer lönsamt att öppna nya gruvor på andra håll. En sådan höjning av priset på dessa råvaror, som är en del av det konstanta kapitalet, innebär ett fall i den generella profitkvoten. Därav den intensifierade jakten på dessa råvaror över hela världen.

Det är dock här skillnaden mellan REE och andra strategiska mineraler blir avgörande. För även om Kina kan begränsa exporten av strategiska resurser, har Kina också ökat sin produktion av sällsynta jordartsmetaller. Under 2020 minskade Kina inte sina produktionskvoter för sällsynta jordartsmetaller, utan ökade dem med 10%. År 2024 ökade Kinas export av sällsynta jordartsmetaller med 6%, vilket resulterade i fallande priser.⁽¹⁵⁾ Folkrepubliken Kina har uppenbarligen sålt till priser under självkostnadspris.⁽¹⁶⁾

Vi måste slutligen notera en sänkning av priserna och försäljning med förlust för att kväva konkurrenten. Trusten förklarar här att "den inte vill göra profit på företaget självt, att kampen endast förs för att besegra konkurrenten och därför utan något som helst samband med självkostnaderna. Den undre gränsen utgörs inte av produktionskostnaderna, utan av kartellens kapitalstyrka och styrkan i dess kredit. Frågan inskränker sig alltså till hur länge dess medlemmar kommer att kunna uthärda en kamp som tills vidare inte ger dem någon vinning." På hemmamarknaden används denna metod för att utrota motståndarens slutliga motstånd; På den utländska marknaden framstår det bara som en ökning av dumpningen.⁽¹⁷⁾

Genom att öka utbudet har Kina sänkt priserna, i syfte att förekomma USA:s nya utvinningsprojekt. Trumps nya salva av tullar har dock fått Kina att ändra taktik i handelskriget och hämnas genom att begränsa exporten av sällsynta jordartsmetaller.⁽¹⁸⁾ För att minska sitt beroende av Kina öppnade Förenta staterna åter Mountain Pass-gruvan 2018, som för närvarande är den enda anläggningen för brytning och bearbetning av sällsynta jordartsmetaller i landet. USA måste fortfarande exportera sin malm till Kina för raffinering och bearbetning, varefter den återexporteras som magneter till USA och andra länder, även om USA 2024 begränsade sin export av sällsynta jordartsmetaller till Kina som en del av handelskriget. Ägarna till gruvan tog åter i drift en separationsanläggning 2023, vilket skulle ge USA möjlighet att bearbeta sällsynta jordartsmetaller på hemmaplan. Från och med 2024 producerar USA 11 % av sällsynta jordartsmetaller i världen. USA är ute efter att utöka sina reserver av sällsynta jordartsmetaller, vilket nyligen sågs i dess önskan att förvärva Grönland – Trump hade redan uttryckligen angett oro för sällsynta jordartsmetaller som skäl för att vilja köpa Grönland redan 2019 (USA hade också tidigare föreslagit att köpa Grönland 1867, 1910 och 1946) – och att tvinga Ukraina att ge upp gruvrättigheter. och särskilt brytning av sällsynta jordartsmetaller, trots att Ukraina inte har några operativa gruvor för sällsynta jordartsmetaller.⁽¹⁹⁾ Faktum är att även om Ukraina har betydande reserver eller fyndigheter av litium, grafit, mangan, titan, gallium och nickel, är hälften av dess sällsynta jordartsmetallfyndigheter för närvarande under rysk kontroll och det råder tvivel om hur lönsamt det skulle vara att utvinna och bearbeta resten.⁽²⁰⁾ Oavsett vilket handlar avtalet om mer än sällsynta jordartsmetaller. EU är också intresserat av Ukrainas resurser, och EU-ledarnas nuvarande indignation mot Trump är i sanning indignation över att de kanske inte kommer att få sin del av bytet.

Inom själva EU upptäcktes under 2023 en enorm fyndighet av sällsynta jordartsmetaller i Sverige.⁽²¹⁾ På platsen finns för närvarande också den största underjordiska järnmalmsgruvan i världen. Men denna insättning skulle fortfarande inte räcka. Och skulle inte kringgå det faktum att EU är beroende av Kina för bearbetning. EU har för närvarande bara en anläggning för separering av sällsynta jordartsmetaller för produktion av magneter, belägen i Estland och driven av kanadensiska Neo Performance Materials. Den belgiska kemikoncernen Solvay planerar att bygga ut sin anläggning i La Rochelle i Frankrike för att göra samma sak. I en liknande historia som den amerikanska ovan var raffinaderiet i La Rochelle (som då ägdes av Rhône-Poulenc) en gång ansvarigt för 50% av REE-reningen på 1980-talet. Dess sällsynta jordartsmetaller utlokaliserades till Kina, med naturföroreningar som motivering. Enligt Europeiska kommissionen importerades 98 % av de sällsynta jordartsmetaller som används i EU från Kina år 2021. 100 % av EU:s leveranser av tunga sällsynta jordartsmetaller kommer från Kina. EU har nyligen presenterat planer på att minska sitt beroende av Kina, men det återstår att se om man kan göra något åt den siffran. ⁽²²⁾ Detta innebär att EU:s satsning på grön energi för närvarande är beroende av Kina.

Sällsynta jordartsmetaller och miljön

År 2023 producerade EU 58% av vindkraftverken och 23 % av elfordonen. Men även om EU är världsledande när det gäller produktion av vindkraftverk är detta beroende av sällsynta jordartsmetaller från Kina, t.ex. praseodym, neodym och dysprosium. EU har drivit på för återvinning av REE:er, men det är svårt eftersom de ofta limmas fast på andra komponenter i komplexa produkter som smartphones. Från och med 2023 uppfyller återvinning av sällsynta jordartsmetaller endast 1% av EU:s efterfrågan. Däremot tillgodoses 55% av EU:s efterfrågan på koppar genom återvinning. Detta innebär att satsningen på förnybar energi i EU och på andra håll är beroende av brytningen av sällsynta jordartsmetaller i Kina, på bekostnad av både miljön och arbetstagarnas hälsa.

Utvinningen av sällsynta jordartsmetaller i Inre Mongoliet, där den största utvinningen av sällsynta jordartsmetaller sker i Kina, har resulterat i sjöar med föroreningar av giftigt utsläpp, fall av svavelsyraförgiftning och "cancerbyar". Förorening av vatten och mark har resulterat i infertilitet och missbildningar. Det har förekommit en viss lokal mobilisering mot föroreningarna, till exempel i Guangxi (den andra regionen i Kina där stora mängder utvinning av sällsynta jordartsmetaller sker), men dessa har haft liten framgång. Som vi konstaterade 2020:

Många av de lösningar som den gröna lobbyn förespråkar handlar om miljöförstöring och föroreningar i sig. Brytning av stora mängder sällsynta jordartsmetaller, kobolt och litium, som krävs för grön energi, orsakar skrämmande föroreningar. Kina, där 70 procent av de sällsynta jordartsmetallerna bryts, har förgiftat stora landområden. Brytningen av litium för bilbatterier i Atacamaöknen i Chile har redan förstört saltvattensjöar och sötvattenförråd. Det faktum att kapitalismen kräver ständig tillväxt och att varje nationalstat tävlar om att få en konkurrensfördel gentemot sina rivaler innebär att miljön alltid måste förbli en "externalitet". Vad kapitalisterna aldrig kan erkänna är att orsaken till hela sviten av miljöproblem är den globala kapitalismen själv. Därför är alla lösningar som låter kapitalismen vara på plats meningslösa.⁽²³⁾

Jakten på förnybar energi är bara ytterligare en anledning till jakten på dessa värdefulla metaller. I takt med att den imperialistiska konkurrensen skiftar från huvudsakligen handel och ekonomisk dominans till militära förberedelser, blir strävan efter att säkra kontrollen över sällsynta jordartsmetaller en viktig del av spelet. Från Kina, till Serbien, till Grönland, till Afrika och ett ökande antal exploaterbara områden, har lokalbefolkningen inget att säga till om och ofta ingen aning om varför marken de bor på plötsligt är full av lantmätare som letar efter lönsamma reserver. Under tiden finns det inga vinster för världens arbetare att vinna: bara det ökande beviset på att om de inte själva engagerar sig i en kollektiv kamp för ett nytt världssamhälle som tar hänsyn till naturen, så kommer kapitalismen att garantera att de flesta av oss inte har någon framtid.

Erwan
Communist Workers’ Organisation
4 April 2025